Program 

Porgy & Bess i jazzig pocket version

På den timme som stod tillbuds, lyckades Fredrik Olsson med sin kvartett presentera både helhet och detaljer i George Gershwins banbrytande opera Porgy and Bess. Det blev en jazzig timme, med fint utmejslad musik i modern och personlig tolkning, interfolierat men en välformulerad berättelse om verkets händelseförlopp. Fredrik har, sedan han som mycket ung ingick i SWEJS husband, utvecklat sitt gitarrspel till högsta nivå. Gershwins vackra harmonik i de välkända låtarna presenterades klangfullt och tekniskt fulländat i både ensemble och solospelet. Trumpetaren Erik Palmberg, har låtit tala om sig mycket på senare år. Det förstår man när man lyssnar till hans fina trumpetsound med intrikata och spännande solon. Lars Ekman, kontrabas och Jojo Djeridi, trummor byggde upp gruppens rytm och groove i ett perfekt samspel med betoningen på jazzkaraktären i Gershwins mångbottnade musik. Tack för Porgy, Bess, Crown, Sporting Life och alla de andra i denna gripande opera, presenterad  för SWEJS publik den 21 mars - med våren i sikte.

Elegant Frank Sinatra tribute

Med sin varma barytonstämma bjöd Jakob Sollevi på ett pärlband av Frank Sinatra hits, elegant varvade med en pocketversion av Frankies liv och leverne. 

Vi fick den stora uppsättningen, med inte bara kompanjonen, den briljante Filip Ekestubbe vid pianot, utan sången backades även upp av fine Niklas Fernqvist med sin kontrabas och fenomenale Johan Löfcrantz-Ramsay bakom trummorna.

Programmet har framförts för fulla hus på olika scener runt om i landet. Slutsålt var det också på SWEJS förstås. Man kan utan överdrift kalla det för en rejäl nostalgitripp, som fick publiken på gott humör och ett och annat öga att tåras. Det blev värmande applåder denna lite kyliga och småruggiga fredag 21 februari, och en minnesvärd jazzlunch på SWEJS.

Clarisse Muvemba & Leo Lindberg Trio

En kraftfull, vacker och på toner omfångsrik stämma inledde den 24/1 Jazzåret 2025 på SWEJS. Härligt att åter få välkomna sångerskan Clarisse Muvemba. Det har faktiskt gått alldeles för många år sedan hon gästade oss senast! Då tillsammans med Bernt Rosengren och Stig Söderqvist, som upptäckte och lanserade den unga Clarisse. Nu gör hon come back, och vi hoppas få höra henne ofta på många svenska jazzscener.  Hennes färgstarka personlighet och härliga gospelfärgade stämma sticker verkligen ut och fångar publiken direkt.

Tillsammans med trion Leo Lindberg, Kenji Rabson och Moussa Fadera bjöds ett svängigt, smakligt och omväxlande lunchprogram. Inte minst fick vi lyssna ordentligt på vår så rikt begåvade ”huspianist” Leo, som rikligt fick blomma ut vid flygeln. Och så fint han blommar! - Så melodiskt och fantasirikt. Publiken satt andäktigt tysta efter intagen måltid och de glada bordskonversationer, som annars ofta ackompanjerar honom hos oss. Applåderna för hela gruppen var varma och välförtjänta. 

.

Peter Lind Cabaret Jazz Band

Som traditionen bjuder avslutade vi säsongen med lite mer frejdig jazzmusik och ett stänk av humor.  På självaste Luciadagen, fredagen den 13 december, underhöll oss Peter Lind och hans Cabaret Jazz Band med glatt humör och rykande het traditionell jazzmusik, rhythm´n blues, eleganta schlagers. Jesse Lindgrens trombon stod för New Orleans-kryddningen. Och dagens överraskning var när pianisten Petter och saxofonisten med smeknamnet ”Johnte” skapade en egen pianolös ”Gerry Mulligan-kvartett”, här med althorn och tenorsax!  Klassikern ”Line For Lyons” flöt så fint att man nästan trodde sig höra Bob Brookmeyer och Stan Getz. Ja, det var en omväxlande och kul föreställning. Kabarégänget består av en sjungande Eva Forsgren, en trumpetande Peter Lind, en trombonspelande  Jesse Lindgren, John Högman med sina saxofoner och klarinetter, pianisten och althornisten Petter Carlsson Welden , Kjell  Grundström med bas och sist men inte minst den trummande Björn Sjödin.

Mattebo/Adami Quintet

22 november 2024: En fullsatt SWEJS-salong fick lyssna på hur fint den amerikanska västkustjazzen kunde låta på 1950 talet. Det var ju den musiken som väldigt mycket inspirerade våra svenska jazzpionjärer på den tiden. Man lyssnade på Bob Brookmeyer, Gerry Mulligan, Stan Getz, Chet Baker och många fler som, med influenser från swing och bebop, skapade odödliga kompositioner i sköna arrangemang framförda med högsta musikaliska precision och fantastisk improvisationsförmåga.

Nu visar den unga gruppen Mattebo/Adami Quintet att en ny svensk jazzgeneration med glädje ger den här musiken liv och vitalitet igen. Deras tolkningar ligger väl i klass med originalens idiom och fina timing.

Prisbelönade trombon- och ventilbasunisten Hampus Adami har ett härligt flyt och stor uppfinningsrikedom i sitt spel. Något som kollegan, Sebastian Mattebo, väl matchar med sin tenorsax i ett ofta intrikat och härligt samspel. Och visst ekade det väl lite av Erroll Garner när pianisten Jonny Ek attackerade klaviaturen. Tomas Sjödell svarade för det stadiga basspel som den här musiken kräver. Erik Cappelin, som hastigt hade fått rycka in bakom trummorna, klarade detta elegant. Tack för en fin konsert grabbar!

Karl Olandersson/Klas Lindquist Quintet

Konkurrensen om publiken är stor under jazzfestivalen. Men det blev mer än slutsålt på SWEJS den 18/10 när vi presenterade vårt jazzfestivalband. Vi fick höra originella och svängiga arr av några av jazzens klassiska låtar samt ett par fina kompositioner av Olandersson respektive Lindquist. Tempot var ofta snabbt och "beboppigt" men ett par fina balladtolkningar fick publiken att luta sig tilbaka och bara njuta. 

Ingen tvekan om att det var några av svensk jazzmusiks bästa instrumentalister som stod på estraden. Karl Olandersson och Klas Lindquist på trumpet respektive altsax Medspelare var stjärnbasisten Niklas Fernkvist och trumfantomen Daniel Fredriksson. På pianot fick vi uppleva en ny ung begåvning, Elias Larsson. Elias kommer att visa att jazzen har en storartad framtid.

Shafranov/Gadd/Ikiz Trio - 20/9

Vi lovade en rivstart på säsongen. Och det får man väl säga att det blev med råge, inte bara för att Rober Ikiz körde in på sin av trummor fullastade elmoppe direkt under kristallkronorna, utan för att när trion drog igång så lät det nästan som ett storband.

Vladimir Shafranov utnyttjar verkligen flygelns fulla potential. Ett så kraftfullt pianospel var det länge sedan vi hörde på SWEJS. (Det var 10 år sedan Vladimir var här senast).

Han har en förmåga att få ut mycket mer ur välkända standardmelodier än man tror att harmoniken kan tillåta. Verkligen kul att höra detta fantasirika och klangfulla spel. Bassisten Per-Ola Gadd behärskar inte bara flexibiliteten som krävs i trioformatet, han har ju också en bastant baston i storbandsklass. Det ger musiken både både tyngd och swing. Att Robert Ikiz hade sin lilla minsta trumuppsättning med sig märkte man inte. Det lyhörda och infallsrika trumspel han bjöd på satt exakt som det skulle för att få det att svänga så där riktigt skönt. Nu var det ju inte ett storband vi hörde utan en eminent klassisk pianotrio med tre musikanter i toppklass. Det tackar vi för.

Jan Lundgren & Hans Backenroth - Jazz Poetry

Säsongsavslutningen med ett fullsatt SWEJS blev en musikalisk höjdare.

Denna webbredaktör kunde, på grund av förkylning, inte avlyssna det hela. Men bara någon timme efter föreställningen kom följande sms från Orkesterjournalens mångårige jazzskribent, Leif Wigh:

"Förträfflig musik. Gnistrande som en stjärnklar aprilnatt. Tilldragande som en mjuk septemberkväll med sinnligt svepande böljande tongångar likt löv som sveps av vinden."

Jazz Poetry kan väl inte få en bättre recension. Fler röster har hört av sig och det är idel lovord.

Alltsedan Jan Lundgren och Hans Backenroth gjorde sitt inträde på jazzscenen på 1990-talet har de spelat tillsammans i många konstellationer, men det är förvånande nog först med Jazz Poetry de samverkar som duo. Lundgren & Backenroth har en imponerande lätthet i sitt duospel och utvecklar ett flow som gör att de mest oväntade klanger känns fullständigt naturliga. 

En stjärnspäckad vårsäsong på SWEJS fick en värdig final denna solvarma fredag 17 maj med hela Pingsten framför sig. Nu laddar vi för en stjärnklar höstsäsong på SWEJS. Hoppas vi ses då.

Forsslunds Fyra

Underhållande, underfundigt och utomordentligt svängigt när Forsslunds Fyra kom loss på SWEJS jazzestrad. Nu vet vi, att när man blir riktigt kär så sjunger näktergalen inte bara på Berkeley Square, utan även på Odenplan. Underbart! Bara så får man väl tolka de varma applåderna.

Den sjungande bassisten Anders Forslund bestämde sig för att på långa pendelresor med skärgårdsbåt utnyttja tiden till att utforska poesin i ”The Great American Songbook”. Han översatte helt enkelt sina amerikanska älsklingslåtar till vårt svenska språk. Och så bra det blev! Poesin finns kvar. Inte bara hjärta och smärta, här finns också humor och överraskande lösningar på kluriga översättningsproblem. Hoagy Carmichaels "Stardust " får förstås titeln ”Stjärnstoft” medan ”I´m Old Fashioned” har döpts till ”Jag är helt ute” och så vidare i ett pärlband av för SWEJS-publiken välkända örhängen, nu med jättefina svenska sångtexter.

Tillsammans med saxofonisten Johan Alenius, pianisten Kettil Medelius och trummisen Bosse Söderberg presenterade Anders Forslund ett omväxlande och värmande program denna annars ganska kylslagna fredag 19 april.

Lasse Lindgren Quartet Constellation

Med sin Quartet Constellation presenterade Lasse Lindgren, 22/3, ett högoktanigt och lekfullt program, - ”In the Mood for Standards”  för en fullsatt SWEJS-salong. - Jazz på hög internationell nivå, där musikerna vågade utmana och utforska gamla välkända standardlåtar från ”When the Saints”, och ”Stardust/Body and soul” till ”It´s you or no one”. Det hela kryddat med ”Fattig Bonddräng" och "Vargvisan" ur Astrid Lindgrens sångbok. Allt mycket personligt  och orignellt med både allvar och humor. - Och såå det svängde! - ”It Don´t mean a thing.. var förstås också med…

Förutom välkände Lasse Lindgren, på trumpet och flygelhorn, består kvartetten av de Göteborgsbaserade musikaliska ekvilibristerna: Peter Janson, denne trollkonstnär på kontrabas, visade både tyngd och swing i sitt tekniskt suveräna spel. 

Stefan Wingefors, kritikerrosad pianist, bjöd på lyriska klanger och ett fantastiskt idéflöde. Adam Ross, prisbelönad Ronnie Gardiner-stipendiat spelade trummor med sällsynt musikalisk känslighet.